Senaste inläggen
Av Lydia - 27 maj 2011 20:17
"Från och med Du" sätts igång på radion när alarmet slår igång. Jag kliar mig svagt i ögonen.
Klockan står på 6:45. Snart känns det som jag får ett slag i magen. Måndag. Nej. Tanken på Feline får henne att må lite bättre men tanken på Taylor är hemsk. Hon, som är så äckligt perfekt som alla ska älska. Jag slår hårt till klockradion så att den tystnar. Jag drar av nattlinnet och tar på mig ett linne, en svart tröja och ett par jeans. Egentligen orkar jag inte borsta håret, fast nu ser det ut som ett fågelbo så det måste ändå göras. Jag brukade aldrig sminka mig. Men idag var valet till " Killarnas dans " då killarna fick bjuda någon till skoldansen som kommer på fredagen. Jag ville se bra ut, även om att jag skulle få en fråga var näst intill omöjlig. Jag granskade mig noga i spegeln. Hade många tyckt om mig hade jag varit nöjd med mig själv. Men nu finns det inte många som tycker om mig. Mamma, Stina och Feline. Stina var min lillasyster. Fast knappt hon verkade gilla mig speciellt mycket.
Varför skulle just jag. VARFÖR JAG!? Varför aldrig någon annan. Med gråten i halsen sprang jag ner för trappan. En lapp på köksbordet.
" Är på jobbet. Åker till frissan ikväll och sedan ska jag hälsa på mormor. Följ med en kompis hem så slipper du vara ensam.
Mamma "
Mamma visste inte hur det var. Hon visste att jag hade Feline. Mer visste hon inte.
Men hon trodde att allt var perfekt.
Jag åt en macka och borstade tänderna slarvigt.
Min mobil plingade.
Från: Michael
" Killarnas dag idag. Skickar till alla tjejer "
Jag svarade snabbt.
" ok, bry? "
Det var det jag alltid svarade. Men vem bryr sig?
Klockan står på 6:45. Snart känns det som jag får ett slag i magen. Måndag. Nej. Tanken på Feline får henne att må lite bättre men tanken på Taylor är hemsk. Hon, som är så äckligt perfekt som alla ska älska. Jag slår hårt till klockradion så att den tystnar. Jag drar av nattlinnet och tar på mig ett linne, en svart tröja och ett par jeans. Egentligen orkar jag inte borsta håret, fast nu ser det ut som ett fågelbo så det måste ändå göras. Jag brukade aldrig sminka mig. Men idag var valet till " Killarnas dans " då killarna fick bjuda någon till skoldansen som kommer på fredagen. Jag ville se bra ut, även om att jag skulle få en fråga var näst intill omöjlig. Jag granskade mig noga i spegeln. Hade många tyckt om mig hade jag varit nöjd med mig själv. Men nu finns det inte många som tycker om mig. Mamma, Stina och Feline. Stina var min lillasyster. Fast knappt hon verkade gilla mig speciellt mycket.
Varför skulle just jag. VARFÖR JAG!? Varför aldrig någon annan. Med gråten i halsen sprang jag ner för trappan. En lapp på köksbordet.
" Är på jobbet. Åker till frissan ikväll och sedan ska jag hälsa på mormor. Följ med en kompis hem så slipper du vara ensam.
Mamma "
Mamma visste inte hur det var. Hon visste att jag hade Feline. Mer visste hon inte.
Men hon trodde att allt var perfekt.
Jag åt en macka och borstade tänderna slarvigt.
Min mobil plingade.
Från: Michael
" Killarnas dag idag. Skickar till alla tjejer "
Jag svarade snabbt.
" ok, bry? "
Det var det jag alltid svarade. Men vem bryr sig?
Jag snörade snabbt på mig mina röda Converse som redan var slitna.
Jag slängde igen dörren bakom mig. Vägen till skolan var enkel men jobbig att gå eftersom att jag inte direkt VILLE komma fram. Jag kände mig svag i benen och så fort jag såg en tonåring som KUNDE kanske gå i min klass stannade jag och plockade upp mobilen och låtsades smsa. Magen värkte fortfarande.
Jag tog en kliv in på skolgården. Det kändes som om jag inte fanns. Men de fanns. I Deras värld finns inte jag. Men de finns. Blickarna sved i ryggen och jag andades inte. Jag drog sakta upp dörren in i det stora skolhuset. Alla var där.
När jag gick egenom korridoren var jag ensam och helt oskyddad. Någon kunde slå till mig när som helst. Snart passerade jag mittendelen av korridåren där de populära hade sitt "revir".
" Ey, Mellie! " ropade Michael och man hörde att han var i målbrottet.
Jag sneglade sakta åt hans håll och låtsades som ingenting.
" EY! "
Jag stannade till.
" Hör du inte att jag pratar med dig!? "
" Jo.." sa jag tyst.
" Du, jag vill säga en sak till dig " sa han lugnare.
Alla kollade på mig. Världen höll andan. Tänkte han fråga MIG om dansen på fredag.
"Det där sms:et var inte menat till dig! Sorry, jag är hemskt ledsen Mellie-Pellie" Sa han och skrattade.
Såklart. Varför skulle han fråga mig. Jag rodnade av att jag hade haft så fel. Tur att ingen hör mina tankar ibland.
Jag klev till hårt på hans fot. Jag fattar faktiskt inte varför. Sedan började jag gå. Men han tog på min axel och vände mig mot honom.
" Vad fan gör du !? " ropade han.
Jag visste faktiskt inte vad jag gjorde så jag bara gav honom en svag örfil och sprang där ifrån.
Jag hörde hur hans gäng skrattade och kommenterade.
"Ojojoj, tjejen blev arg!"
Men skolan räddade mig för en gång skull, då skolklockan ringde in till lektion.